tystnad, tunnel, avfart

Livet har ju fört mig till en smula förvirrad station, där jag står nu. Med Ideologisk Livskris Deluxe som följd.

Det är ganska normalt och sunt kan jag tänka, att vrida och vända på sig själv och sina åsikter ibland. Men allt på en gång. Oh la la, säger jag bara. Jag kan inte låta bli att göra just det: vrida och vända på allt på och en samma gång. Nu är det på nivån ”Kan jag överhuvudtaget leva i en värld med ett kapitalistiskt system?” ”Hur kunde Gud skapa en världsordning där det är upp till varje människa att tolka honom fritt?” ”Ska man hjälpa andra genom att ge bort allt man själv har eller ska man hjälpa andra inom ramen för vad det neoliberala systemet kräver?”

När jag tänker på allt det här (och många frågor till, som jag inte nämner här för att skapa en illusion om att jag fortfarande är hälsosam och stabil) så vill jag fly till bärskogen i Västerbottens inland och plocka litervis med blåbär och dryfta sakernas tillstånd högt med de ytterst tålmodiga lyssnarna träden.

Och då är det ju passande att jag ska dit väldigt snart (även om bären lär vänta på sig).

Å andra sidan så tänker jag att jag verkligen, verkligen kommer att sakna många saker härifrån. Mest av allt mina närmaste vänner, A och min mentor.

Så det blir skyhög telefonräkning för min del och pepp på att hälsa på så fort sommarlovet börjar 2014. Däremellan är mitt mål att praktisera min princip som jag kört hårt med de senaste åren att ”Etiopien är Etiopien och Sverige är Sverige och var där du är”.

Det blir bra det här! är mitt mantra som jag upprepar ständigt.

Förändring är inget att frukta, det är bara en aning skräckslaget och känslosamt vid avfarten och bloggen låter jag vara min terapi genom den. :)

(Titeln är såklart stulen av Kent ur låten ”747”.)

4 reaktioner på ”tystnad, tunnel, avfart

  1. Om du ger bort allt du har kan du inte längre hjälpa andra eftersom du är mer koncentrerad på att överleva själv än att hjälpa andra. Definiera ”leva”, nå det målet och lev sen för andra. Man kan likna det vid ett pokerparti, om du satsar på alla kort du får kommer du till slut inte ha några marker kvar. Satsa på dem som ger dig goda chanser att få tillbaka dina investeringar, m.a.o. satsa på folk som i sin tur kommer ge och/eller utöva positivt ledarskap på sin omgivning.

    • Jag menar snarare: att om man aktivt väljer att leva ett spartanskt och icke-flådigt liv, att till exempel leva på en tiondel av sin lön och dela ut de andra nio delarna till nio andra, skulle det göra mer nytta än det du just beskrev (som jag ägnat mig åt i flera år, med varierande resultat)? Att leva för något annat än materiell ackumulation (och att således lära ut något annat än materiell ackumulation).. Sedan: Hur borde vi organisera oss? Hur kan vi ha ett kapitalistisk system som väldigt uppenbart är ett system som inte håller? Hur ska jag som individ förhålla mig till att jag lever i det systemet? Vad har jag för ansvar att världen är så extremt orättvis? Osv osv osv osv :) :)

Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s