en plastmormors bekännelser

IMG_20130202_174002Hans mamma drog till arabvärlden när han var så liten att han numera inte har några minnen av henne. Jag försöker kompensera detta på extremt tafatta och oerfarna sätt. Som att lägga pussel. Steka plättar. Ge honom uppmärksamhet. Vara en orynkig (jaja) mormor typ.

Han är det första barn jag nånsin känt ett sådant ansvar för (oftast brukar ju föräldrarna stå för det), den enda människan jag ibland kan känna dåligt samvete gentemot, om jag inte har tid med honom nog ofta. Den person som jag verkligen försöker vara en bra förebild för och tänker mig noga för hur jag beter mig i hans närhet.

Jag tänker mig att om man vill bryta fattigdomens onda cirklar måste man börja hos nästa generation.

Han är mitt tafatta försök till detta och jag drömmer om den dag han förverkligat sina drömmar.

Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s