så går den blåsiga färden framåt

IMG_20120725_120821

Mitt under en föreläsning, så slår det med full kraft:

du har det enkelt. Som om läraren skrivit det på tavlan, och deklarerat att det är vetenskapligt bevisat. Du har det enkelt.

Inte på det där patetiska martyr-sättet, utan bara helt kallt och krasst konstaterar Livet att: du har ingenting att klaga över.

Jo, visst gör det ont. Kanske särskilt nu, när det börjat bli ett avstånd mellan mig själv och besvikelserna. När ilskan, sorgen och alla starka känslor svalnat och det enda som återstår är en ekande tomhet som ibland snuddar vid en svidande ensamhet. Jaha, vad gör jag nu? I sådana situationer är det lätt att missta sig själv för ett offer, som någon det är synd om.

Men det är det inte.

Det spelar ingen roll hur mycket jag ville och hoppades, hur besviken jag är… det spelar absolut ingen roll.

För detta är livet.

Säg någon som gått igenom livet och haft det enkelt och aldrig snavat eller stukat foten längs vägen?

Säg någon som i förväg förutsett hur något skulle sluta? Jag tänker inte leva så, som om jag hade rätt att kräva av livet att det blir som jag vill.

Jag tänker inte bli bitter eller cynisk, eller stänga mitt hjärta. (Här kommer jag att behöva hjälp.)

Jag har det oförskämt bra, även om saker inte alls blev som jag tänkt. (Kanske en dag så ser jag att det är tack vare att saker inte blev som jag hade tänkt.)

Jag är frisk. Jag är fri. Jag lever.

Jag har det enkelt.

(Rubriken lånad från denna dikt av Anna Greta Wide)

Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s