älskar, älskar inte

Etiopien. Kanske bäst förklarat som en ros full av taggar. Bedårande vacker. Och sylvass.

Bildskön, stolt, rakryggad och med fast blick. Lätt att älska, att omfamnas av – och att omfamna. Lätt att snubbla, och förfasas, över – och mest av allt, lätt att bli frustrerad över.

Hon lämnar aldrig riktigt människornas hjärtan, har ett järngrepp om deras jag. Man kan lämna henne för något annat som lockar, som en amerikansk dröm eller bara genom att vara något som inte är henne. Men mycket skall det inte tjäna till. Man kan ta en människa ut ur Etiopien, men får man någonsin ut Etiopien ur henne?

Hon, Etiopien alltså, balanserar mellan hopp och förtvivlan. Mellan framtidshopp och totalt mörker.

Pengarna växer på hög medan det fria ordet fastnat i halsen. Människor ler och bjuder in på kaffeceremoni, men visar aldrig något annat än tillrättalagda fasader medan det bjuds påtår och tretår. Hela landet sitter fastklistrade framför teveskärmarna när Kenenisa Bekele eller Tirunesh Dibaba eller någon annat superstjärna vinner OS-guld. Jublet når inga gränser. Etiopien! Vi vann! Nästa dag återvänder alla till sina platser, djupt åtskillda av rasernas gränslinjer.

Alltid dessa kontraster.

Alltid lika omöjligt att förutsäga hur det ska gå för henne.

Och alltid lika omöjligt att sluta fascineras och förtrollas.

dubbla eller bubbla

Vardagsdramatik. Stort imponeringsfaktor när brandkåren kom inom femton minuter, lite mindre imponerande att ingen tänkt på att det vore bra om brandbilen kom ända fram. Nu gick det bra ändå för branden var liten och utomhus så brandmännen tittade lite bara och sedan åkte de iväg mot nya äventyr.

A förklarar vad han har byggt: ”Ett hus och en toalett”.

Ett spår efter mina föräldrar är detta aftonblad. Och jämt när jag ser rubriken läser jag BUBBELMORDET eller DUBBELBORDET. En väldigt konstig biverkan av att jag lärt mig läsa amharinja: att när jag ska snabbläsa så kan det bli lite vad som helst.

Om jag av någon outgrundlig anledning skulle måsta jobba på ett bygge så skulle jag dö av höjdskräck.

 

Och igår kväll åkte päronen till flygplatsen och sedan åkte jag och A hem. Och sedan väckte han mig i morse kl 6 med en otålig ”BLIR DET ALDRIG MORGON HÄR?”. Och jag tänkte att alla människor som har barn jämt verkligen är beundransvärda personer. Sedan sa jag ”Gå och kolla i fönstret om det är morgon”. Och det var det.

Sedan har jag varit på skolan mest hela dagen. Och bland annat lärt mig att om man vill registrera ett politiskt parti här så måste man ha 1 500 medlemmar först.

sol i sinne, brun inne

Jag och Elin åkte på paneldiskussionen som var intressant och min favorit var etiopiske premiärministerns ekonomiske rådgivare som menade på att ekonomisk tillväxt aldrig blir hållbar om den inte fördelas någorlunda jämt.

Det var fullsatt och Svenska ambassaden bjöd på qollo.

 

En annan dag visade jag Hamburger Wall of Fame.

Addis var surt och regnigt

så jag och föräldrarna satte oss på en buss och åkte till solen

Det är väldigt smidigt, att solen är väldigt nära Addis och väldigt osmidigt att solen inte gärna vill vara i Addis

en pappa

en mamma

en juice

 

skärtorsdag och stundande äventyr

Idag är det skärtorsdag och det fungerar på exakt samma sätt som dagen innan storhelg i Sverige. Folk överallt, alla ska handla och fixa och förbereda. Så även jag, men inte bara för att det är påsk men för att imorgon kommer mina fina päron hit!

Det blir en tidig avfärd till flygplatsen och sist jag var dit och hämtade besökare så var planet fasligt försenat. Och då lovade jag mig själv att aldrig åka på flygplatsen ensam igen. Och då tänkte jag att vad är roligare än att åka med någon som tycker det är det häftigaste som finns att åka taxi och räknar flygplatsen att ligga vid gränsen till jordens ände? Nej, precis. Så imorgon drar jag och A till flygplatsen och det kommer att bli ett äventyr! När jag rör mig i stan ensam är jag inte så taggad på att räkna alla bussar jag ser och det är sällan jag blir riktigt jublande glad när jag ser en moped, men A har lite roligare inställning till livet.

Och så ser jag fram emot att träffa päronen. Och jag undrar lite vad pappa ska säga om elektriciteten i köket, jag gissar att det kommer vissa åsikter. (”Elektrikern” har gjort vissa anordningar som nog inte skulle få godkänt i Sverige.)

Sist men inte minst så kommer ju även min kära Marabou Black! Att blanda choklad och lakrits är utan underdrift en av de smartare grejer som mänskligheten kommit på.

Glad påsk!

Anders Borg is coming to town

Mitt valborgsfirande i bild

Tips om du vill få mig att skapa dålig stämning:

Var en människa ute i sista minuten och när jag säger ”och nu vill du inte jobba utan bara ha en liten räkmacka här” så svara med ett ”nej, nog vill jag jobba men jag hinner ju inte nu”.

En sak som däremot gör mig väldigt peppad:

Jag ska såklart dit! Har ni någon fråga som ni tycker jag borde ställa till Anders eller Gunilla? Kom gärna med förslag! (Som har med diskussionens ämne att göra!)

åk hem till ditt eget land, Erik

Jag har ingen koll på svensk inrikespolitik annat än vad DN skriver och jag har aldrig levt i Sverige medan SD suttit i riksdagen. Men en sak som jag inte riktigt får att gå ihop är hur rasister (=SD) tänker. Jag menar, om man inte vill att människor ska flytta till Sverige, om man är rädd att kulturer ska blandas och hej och hå… så borde man väl vara lika emot att ”svenskar” flyttar från Sverige och således blandar sig med andra kulturer?

Annars blir det ju väldigt ologiskt. Att ingen får komma till Sverige, men svenskar får flytta till andra länder precis som de behagar.

Och poängen är att SD:s Erik Almqvist gått och blivit just invandrare!

Jag vet att det är fel att önska, men vore det inte lite härligt om han blev utsatt för någon ungersk SD-person väldigt lik honom själv, som skrek ÅK HEM TILL DITT EGET LAND åt honom varje gång han går på ungerska ICA och letar kalles kaviar.

potejto, potato

Morgonen började bra. Den här artikeln, om framgångsrikt arbete med kondomspridning och HIV-prevention i Etiopien gjorde att jag  googlade DKT, organisationen bakom framgången. Och det är (såklart) en väldigt fokuserad organisation som enbart jobbar med familjeplanering och HIV-prevention (kondomer). Och inte försöker sig på att lösa alla sociala problem eller ta sig vatten över huvudet utan bara gör en sak och gör den bra. Och samarbetar med myndigheter, och ger mig hopp att bistånd ibland kan vara fokuserat, professionellt och leverera resultat. Som sagt, en bra start på dagen!

Sedan har jag reflekterat över en av kurserna jag läser nu, som heter Contemporary Ethiopian Politics. Och det låter ju hejdlöst intressant. Men är det inte, eller ja i och för sig, om man gillar etiopisk politisk historia (men den är inte direkt främmande vid det här laget) men något nagelfarande över nutidens politiska situation är det inte.

Det är oerhört intressant att plugga statsvetenskap här och jämföra med den svenska versionen (som jag pluggade på distans för ett par år sedan). Och de stora skillnaderna hittills kan väl sägas vara att den svenska fokuserar extremt mycket på demokrati medan den etiopiska fokuserar mer på internationella relationer och Etiopiens förflutna och hur revolutionen 1991 ledde till en (unik) etnisk federation. Det är de ganska stolta över, milt sagt, att ha byggt upp landet utifrån att alla (80+) folkslag ska ha sitt självbestämmande kvar.

Hur det är med den saken i praktiken får man dock väldigt olika svar på beroende på vem man frågar.